Jag ser tillbaka.

Och fascineras över hur jag betett mig. Hur vårdslös och respektlös jag varit mot mina intjänade pengar. Jag har verkligen gjort allt för att rasera och förstöra. Det känns som att jag har köttat mig fram genom tillvaron utan minsta tanke på morgondagen.

Eller?

Nej, det är förstås inte hela sanningen.

De senaste fem åren har jag vågat ta till mig hur jag beter mig och vilka svårigheter jag har, vilket givetvis gett mig en hel del insikt. 

Men, innan dess så forsade jag fram och handlade på något sätt utan att tänka. Skulle jag ha middag så ordnade jag det jag ville ha, utan minsta eftertanke och när lönen kom ansåg jag mig ha rätt att köpa kläder för flera tusen. Varenda månad var jag ju ut-fattig när lönen väl kom och med det väldigt sugen på att handla. Innevarande månads pengar hade räckt en dryg vecka och hjälpts upp av krediter och SMS-lån.

Nu var jag värd att handla!

Och samtidigt få ordning på senaste veckornas kaos. Hjärnan arbetade för högtryck med olika beräkningar och hur det var lyckades jag ALLTID tro på det jag kom fram till - omöjliga ekvationer som byggde på lögner och utopier. Det fanns såklart inget lån i världen som skulle kunna rädda mig! Kanske för stunden, men inte på sikt. En ekonomi i balans växer ur sunt förnuft OCH ett förändrat sätt att tänka och bete sig.

Jag gick på i samma gamla hjulspår och hoppades att något skulle hända. Att denna månads budget var lösningen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är i ett sådant läge nu att jag tycker "alla" runtomkring mig är snygga, vältränade och bekymmersfria. Jag kan inte minnas senast jag tänkte så. Flera år sedan, skulle jag tro. Sannerligen ett tecken på att jag inte mår bra. Jag menar, 42 år och ...

Jag påbörjar mitt gatlopp nu. Det är fredag kväll och jag inleder min rusch. Den startade i och med att jag inte kunde motstå middagen. Brieosten, rosévinet, pilgrimsmusslorna, majonäsen, chokladen. Oemotståndliga. Pressade i mig. Slafsade med fingra...

Vad jag just nu inte klarar av: Kontakta människor. Boka upp träff med människor. Prata ingående med och berätta för min mamma hur det är. Avbrutna lediga dagar. Någon som helst förväntan på mig. Att finnas till för andra. Att ta ut mig...

En slags återkomst, kanske? Just nu känner jag mig glad över att jag behållt min blogg trots evighetslångt uppehåll och trots att jag emellanåt tänkt att jag skall stänga ner den. Jag har inte läst något inlägg sedan jag skrev senast, i maj. Nu n...

Oj, så längesedan det är jag skrev.  Jag har varit sjuk, fick ett evighetslångt virus som vägrade ge sig. Var hemma från jobbet i nästan två veckor, blev sjuk så fort jag tränade, fick omtag, på omtag, på omtag. Tappade lusten i största allmänhet, ...