Har just sett SVT´s program om spelindustrin som handlar om att Svenska spel vill starta nätcasino. Reportrarna möter VD´n, kreatörerna som formar spelen och förstås de som hamnat på fel sida om det "nöje" som Monopol, Fia med knuff, Trivial Pursuit och en Trisslott då och då också kan vara.  

Svenska spel försvarar lockelsen för de som riskerar att hamna i ett spelberoende med att de också inför ett varningssystem som skickar signaler/varningar när man börjar att befinna sig på hal is alltför ofta. Det är förstås ett oerhört cyniskt sätt att se på saken. Är du beroende och har hamnat i ett missbruk är inte lösningen att du informeras om att "nu håller du på att närma dig den summa i tid/pengar som du delgett oss är din gräns".

Utan att ha varit i närheten av just ett spelmissbruk vågar jag hävda att ett system som inte erbjuder professionell hjälp i form av KBT eller annan psykiatrisk/psykologisk hjälp ALDRIG kan få en människa som hamnat i ett beroende att bli fri. Aldrig någonsin. Tillfälligtvis kanske, men att förändra ett beteende som under flera år har tjänat som en drog behöver så oändligt mycket mer. Och, den förändringen tror jag är väldigt svår att ta sig igenom själv.

Programmet intervjuade VD´n för Svenska spel som menade att de "kan gå med ryggen fri" eftersom de erbjuder sina kunder att själva avgöra när det riskerar att spela för mycket. 

Problemet är bara att du som missbrukare dels blir expert på att ljuga för dig själv, dels saknar just den förmågan som han hänvisar till. Annars hade du ju inte hamnat där! Om du har möjligheten att sätta stopp och själv avgöra när det är lagom (det vill säga vad du de facto har råd med) så behöver du aldrig komma i närheten av varningssystemet han talar om. 

Ett nätcasino är förstås en satsning som Svenska spel gör för att tjäna pengar och de vill såklart att så många som möjligt spelar för så mycket som möjligt. 

Att hävda något annat är bara löjligt!

Avgör själv: http://www.svtplay.se/dokument-inifran.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är i ett sådant läge nu att jag tycker "alla" runtomkring mig är snygga, vältränade och bekymmersfria. Jag kan inte minnas senast jag tänkte så. Flera år sedan, skulle jag tro. Sannerligen ett tecken på att jag inte mår bra. Jag menar, 42 år och ...

Jag påbörjar mitt gatlopp nu. Det är fredag kväll och jag inleder min rusch. Den startade i och med att jag inte kunde motstå middagen. Brieosten, rosévinet, pilgrimsmusslorna, majonäsen, chokladen. Oemotståndliga. Pressade i mig. Slafsade med fingra...

Vad jag just nu inte klarar av: Kontakta människor. Boka upp träff med människor. Prata ingående med och berätta för min mamma hur det är. Avbrutna lediga dagar. Någon som helst förväntan på mig. Att finnas till för andra. Att ta ut mig...

En slags återkomst, kanske? Just nu känner jag mig glad över att jag behållt min blogg trots evighetslångt uppehåll och trots att jag emellanåt tänkt att jag skall stänga ner den. Jag har inte läst något inlägg sedan jag skrev senast, i maj. Nu n...

Oj, så längesedan det är jag skrev.  Jag har varit sjuk, fick ett evighetslångt virus som vägrade ge sig. Var hemma från jobbet i nästan två veckor, blev sjuk så fort jag tränade, fick omtag, på omtag, på omtag. Tappade lusten i största allmänhet, ...