Kvällen lägger sig.

Jag börjar slå av på takten och njuter alltmer av min stundande ledighet. 

Dagen har förlöpt väl. Jag sov till tio och tog efter frukost en lång promenad i solen (den har varit saknad i Stockholm den här vintern). Sedan städade jag hela huset och nu sitter jag framför datorn med ett glas vin.

Det som skapar balans i mitt liv påverkar också mitt ekonomihelvete. 

Det är viktigt för mig att röra på mig regelbundet, liksom att sova väl. 

Jag trivs bäst av att ha ordning omkring mig och när det är städat. 

Jag uppskattar vällagad mat och att äta på någorlunda samma tider varje dag. 

Jag har skrivit i ett tidigare inlägg hur det blir för mig då jag inte förmår hålla min ordning. Här en länk till det: http://admin.bloggplatsen.se/blogga/inlagg/redigera-inlagg/ar-2014/inlagg-10950153/manad-december/typ-1/kontrollsumma-3c5c3318b4321cd90b7be34ffca008f4/.

Sedan jag började skriva och tog (förhoppningsvis för sista gången) tag i min ekonomiska röra har jag , frånsett vid något tillfälle, haft förmågan att hålla balansen. Det är ett evigt arbete och jag behöver ständigt vara vaksam. 

Nu är det en dag kvar till lön och för andra månaden i rad har jag undvikit att ta ett nytt SMS-lån eller en ny kredit. Det är en fantastisk känsla och idag har jag (efter att ha köpt frukostmat till imorgon) 170 kronor kvar på mitt konto. Det räcker. Kanske behöver vi komplettera för middag imorgon, men vi är ju två så den skapar inga hål. 

Jag har vid flera tillfällen skrivit att jag måste påminna mig om att det är de små stegen som räknas. Allt löser sig inte över en natt och att jag har pengar på kontot dagen innan lön och att jag under 60 dagar hållit mig från att shoppa och öka på mitt skuldberg är värt att känna tacksamhet och stolthet inför. Försiktigt, försiktigt börjar jag se nyktert och klart på min ekonomiska framtid. 

Den finns där. 

Baske mig, den finns där. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är i ett sådant läge nu att jag tycker "alla" runtomkring mig är snygga, vältränade och bekymmersfria. Jag kan inte minnas senast jag tänkte så. Flera år sedan, skulle jag tro. Sannerligen ett tecken på att jag inte mår bra. Jag menar, 42 år och ...

Jag påbörjar mitt gatlopp nu. Det är fredag kväll och jag inleder min rusch. Den startade i och med att jag inte kunde motstå middagen. Brieosten, rosévinet, pilgrimsmusslorna, majonäsen, chokladen. Oemotståndliga. Pressade i mig. Slafsade med fingra...

Vad jag just nu inte klarar av: Kontakta människor. Boka upp träff med människor. Prata ingående med och berätta för min mamma hur det är. Avbrutna lediga dagar. Någon som helst förväntan på mig. Att finnas till för andra. Att ta ut mig...

En slags återkomst, kanske? Just nu känner jag mig glad över att jag behållt min blogg trots evighetslångt uppehåll och trots att jag emellanåt tänkt att jag skall stänga ner den. Jag har inte läst något inlägg sedan jag skrev senast, i maj. Nu n...

Oj, så längesedan det är jag skrev.  Jag har varit sjuk, fick ett evighetslångt virus som vägrade ge sig. Var hemma från jobbet i nästan två veckor, blev sjuk så fort jag tränade, fick omtag, på omtag, på omtag. Tappade lusten i största allmänhet, ...