Dagen har passerat utan att jag behövt röra mitt konto. Tog vad vi hade hemma och fick till såväl lunch som middag. Jag har alltså plus på mitt konto, ingen ökad skuld och med lön imorgon. Det känns fantastiskt. 

Det är en ren känsla, på något sätt. 

En fri känsla. 

Också härligt att slippa alla kuvert som normalt sett kommer till mig. Inte sällan från Svea Ekonomi eftersom jag alltid varit sen med betalningarna för mina SMS-lån. Härvan med de krediterna började i mitten av en månad någon gång och sedan dess har mönstret fortsatt. Det vill säga, lönen har kommit, kreditkort och blanco-lån har betalats, liksom förra månadens SMS-lån. Förhoppningen/planen har förstås varit att klara mig månaden ut, men väldigt ofta har det ju spruckit. Ofta mellan den 11:e och den 15:e. Jag har skickat efter ett lån och så är det kört även för nästkommande månad. Ganska ofta har jag dock försökt dra ut på inbetalningen och dragit över tiden (det vill säga istället för närmaste 25:e så har jag väntat till den efterföljande), vilket gjort att de 30 dagar inom vilka ett SMS-lån skall betalas tillbaka istället har blivit till 45 dagar. 

Vilket fungerar. 

Påminnelse per brev (Svea Ekonomi) kommer efter ca 10 dagar och från det datumet har jag ytterligare tio dagar på mig innan ärendet går vidare till Inkasso. Där har jag aldrig hamnat, ändå har ju dessa ständiga SMS-lån och påminnelsekuvert jagat mig och varit en källa till stress, ångest och att jag känt mig ledsen. 

Nu har jag just gjort månadens räkningar (de flesta har jag på autogiro eller e-faktura) och trots att jag verkligen inte har särskilt mycket pengar "över", så är det SÅ skönt att jag heller inte har någon ny skit (ja, det är faktiskt rätt ordval) som äter av min lön. Blancolånet, liksom skulden till Handelsbanken är forfarande kvar, men dem kan jag ta, de känns inte besvärande. Jag njuter så av lugnet i mitt ekonomihelvete, att jag lyckas tygla det. En känsla som just nu överstiger all rikedom i världen.Tillvaron (ur den ekonomiska aspekten) tynger inte längre mina axlar, jag går lite rakare i ryggen och med lite tydligare steg.

Om ett par dagar drar mellandagsrean igång och jag funderade tidigare (innan bloggen) huruvida jag skulle gå eller inte? Jag kan ju ta en sväng i alla fall! Titta in i favoritaffären! Köpa något litet, som inte är så dyrt!

Vilket givetvis är omöjligt.

Det är att göra som alkoholisten som klarat av att inte dricka och som tänker att han kan ta en klunk eller två på festen. Det är ju så trevligt, särskilt nu när jag har visat för mig själv att jag kan hålla mig borta!  

Har man en gång befunnit sig i ett missbruk är det total avhållsamhet som gäller. 

Jag kan inte shoppa (åtminstone inte då jag inte har pengar) lite grann.

Jag kan bara låta bli; för att undvika att upprepa mitt mönster.