Idag har jag lyssnat på två mycket bra avsnitt av Tendens, i P1. De handlade båda om den konsumtionshets som finns kring jul och vad dålig ekonomi gör med oss människor. Citatet i min rubrik kommer från en präst som medverkade och som talade om vikten av vila; från bl.a konsumtion. Jag skall återkomma till det i ett inlägg längre fram. Avsnittet som sändes på julafton, http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=3381 var det som fångade mig starkast. Tills stor del för att jag kände igen mig så väl och för att det tog upp just de problem som jag har och har haft med min ekonomi. 

På samma sätt som mitt skrivande ger mig vilja och kraft att fortsätta min kamp mot ekonomihelvetet så var det befriande att höra på radioprogrammet och känna att jag inte är ensam. Det visste jag såklart utan att behöva lyssna, men ibland är det de där rösterna, människorna som kommer till tals och kontexten de samtalar utifrån som tröstar och ger stöd. 

Bland gästerna fanns en sparpsykolog som sa flera kloka saker. Bland annat att det "krävs en medveten ansträgning" för att få kontroll på en förlorad ekonomi. Och jag känner så väl igen mig. Varje dag behöver jag tänka på att inte förhäva mig, att inte förlora mig, att inte ge efter. Det är verkligen en ansträngning. Ibland angenäm, ibland inte särskilt kul. Men, i långa loppet en insats som såklart är värd den där medvetenheten.

Sparterapeuten menade också att handlandet på kredit, för stunden, inte tar hänsyn till efterverkningarna. Det vill säga vad det gör med oss psykiskt - "att ha ett lån som ligger och trycker på". Trots att vi (jag) är medvetna om hur eländig ekonomin är så fortsätter vi att handla. Vilket hon menade har att göra med att vi behöver snabb tröst, en "quick-fix" som i ögonblicket känns bra, men som lämnar en tydlig baksmälla - "Vi betalar med vårt eget välbefinnande, vi betalar med stress, vi betalar med en olustkänsla. Vi betalar med ofrihetskänslor".

Vi lever i en värld av ytlighet.

Jag har sprungit oändliga marathon-lopp (som jag aldrig haft en chans att vinna) i jakt på den perfekta garderoben, det perfekta hemmet - den perfekta stilen. Jag har ständigt legat efter, ständigt känt mig hotad av nya trender, en ny säsong, en "ny look".

Vill man framhäva sig själv med hjälp av ett yttre skal krävs resurser som aldrig tar slut, ty det kommer alltid något nytt. Att ligga i framkant kräver ett konto som ständigt fylls på. I bakvattnet av detta jagande samlar sig efter hand en sörja som smakar allt annat än angenämnt. För att slippa undan den stanken lurar man sig själv att köpa ännu mer, ännu mer och ännu mer... Såren plåstras om av ännu en kappa, ännu ett par byxor, ännu ett par skor.

Och det saggiga såret i plånboken bara växer...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är i ett sådant läge nu att jag tycker "alla" runtomkring mig är snygga, vältränade och bekymmersfria. Jag kan inte minnas senast jag tänkte så. Flera år sedan, skulle jag tro. Sannerligen ett tecken på att jag inte mår bra. Jag menar, 42 år och ...

Jag påbörjar mitt gatlopp nu. Det är fredag kväll och jag inleder min rusch. Den startade i och med att jag inte kunde motstå middagen. Brieosten, rosévinet, pilgrimsmusslorna, majonäsen, chokladen. Oemotståndliga. Pressade i mig. Slafsade med fingra...

Vad jag just nu inte klarar av: Kontakta människor. Boka upp träff med människor. Prata ingående med och berätta för min mamma hur det är. Avbrutna lediga dagar. Någon som helst förväntan på mig. Att finnas till för andra. Att ta ut mig...

En slags återkomst, kanske? Just nu känner jag mig glad över att jag behållt min blogg trots evighetslångt uppehåll och trots att jag emellanåt tänkt att jag skall stänga ner den. Jag har inte läst något inlägg sedan jag skrev senast, i maj. Nu n...

Oj, så längesedan det är jag skrev.  Jag har varit sjuk, fick ett evighetslångt virus som vägrade ge sig. Var hemma från jobbet i nästan två veckor, blev sjuk så fort jag tränade, fick omtag, på omtag, på omtag. Tappade lusten i största allmänhet, ...