Sega dagar.

Sedan starten av ekonomihelvetet och den resa som då påbörjades med målet att inte ta nya krediter eller lån så har jag ändå lyckats ha en hundralapp eller två kvar veckan innan lön. Sedan i måndags har jag haft otroligt lite pengar på mitt konto och efter frukost-köpet igår så har jag 9 kronor kvar. Den här veckan har jag inte och kommer heller inte att kunna göra något utöver att handla mat (sedan igår kan jag ju inte ens det) och jag märker att det påverkar mitt förhållande till tiden. Dagarna och veckan segar sig fram. Normalt sett rusar tiden, men nu känns det otroligt att det "bara" är onsdag.

Jag tror att min upplevelse grundar sig i att jag är så bakbunden av att inte ha några pengar. Jag har inte ens råd att ta en kaffe på stan. Det enda som fungerar efter jobbet är att gå hem.

Det är såklart ingen uppoffring att under några dagar vara hindrad från att ha råd, men det är ju ett mönster som jag är bekant med sedan tidigare. Oftast har ju varje månad slutat med att jag varit pank. Men, alltför ofta har jag löst det (åtminstone under någon vecka) med ett SMS-lån eller en ny kredit och då har tomheten inte varat lika länge. Nu är min känsla att det varit snålt länge. Jag har sedan strax efter jul insett att det kommer bli tufft mot slutet av januari men är ju som sagt ovan vid att inte få vända på skutan med ett nytt lån.

Lärdomen är dock att känna lite extra på känslan på fredag då lönen kommer och veta att jag lyckats med bedriften att spara, gneta och streta ännu en månad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är i ett sådant läge nu att jag tycker "alla" runtomkring mig är snygga, vältränade och bekymmersfria. Jag kan inte minnas senast jag tänkte så. Flera år sedan, skulle jag tro. Sannerligen ett tecken på att jag inte mår bra. Jag menar, 42 år och ...

Jag påbörjar mitt gatlopp nu. Det är fredag kväll och jag inleder min rusch. Den startade i och med att jag inte kunde motstå middagen. Brieosten, rosévinet, pilgrimsmusslorna, majonäsen, chokladen. Oemotståndliga. Pressade i mig. Slafsade med fingra...

Vad jag just nu inte klarar av: Kontakta människor. Boka upp träff med människor. Prata ingående med och berätta för min mamma hur det är. Avbrutna lediga dagar. Någon som helst förväntan på mig. Att finnas till för andra. Att ta ut mig...

En slags återkomst, kanske? Just nu känner jag mig glad över att jag behållt min blogg trots evighetslångt uppehåll och trots att jag emellanåt tänkt att jag skall stänga ner den. Jag har inte läst något inlägg sedan jag skrev senast, i maj. Nu n...

Oj, så längesedan det är jag skrev.  Jag har varit sjuk, fick ett evighetslångt virus som vägrade ge sig. Var hemma från jobbet i nästan två veckor, blev sjuk så fort jag tränade, fick omtag, på omtag, på omtag. Tappade lusten i största allmänhet, ...