Det är fortsatt tungt. Jag tycker att det går bra ibland, till och med bättre är så. Men, plötsligt sveper det ledsna in och jag förlorar orken. Ibland behövs så lite. Som nyss då jag lånade en e-bok på biblioteket och skulle ladda ner den till min I-pad. Något gick fel och nu ser det ut som att jag har lånat boken, men jag kan inte hitta den nedladdad någonstans. Från att ha känt mig hyfsat som vanligt så vänds läget så snabbt och det ledsna kommer över mig.

Då tar jag några djupa andetag och suckar riktigt ordentligt. Det hjälper faktiskt lite.

På pengafronten går det som det går. Inget nytt har hänt. Jag och min sambo hade ett prat tidigare i kväll om att jag skall köpa in mig i det hus som vi bor i. Det har varit uppe tidigare men av olika anledningar (som inte har med ekonomihelvetet att göra) så har det inte varit rätt läge. Kanske är tiden inne nu. I så fall behöver jag ta det lån som jag beviljades i somras, på 1,2 miljoner och för första gången i mitt liv (jag är 42 år) investera i en bostad. Det känns lite läskigt men samtidigt efterlängtat. Min ekonomiska bakgrund gör att jag inte kan låna särskilt mycket (1,2 miljoner är förstås väldigt mycket pengar men med tanke på att jag arbetat i elva år och har en inkomst på 32 500 så borde jag beviljats högre - om jag sparat bättre och haft mer ordning på min ekonomi) men det är ändå en bra investering för framtiden att låna till en bostad. I dagsläget verkar det vara en lönande affär, åtminstone om man bor i Stockholm. Jag tjänar ju på att stoppa in pengar (om än lånade) i något som förräntar sig istället för att bara betala "hyra" till min sambo.

Bliir det köpet av får jag nog se det som ett verkligt framsteg i mitt ekonomiska liv. Ett steg i rätt riktning, som jag haft svårt att riktigt tro skall bli möjligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är i ett sådant läge nu att jag tycker "alla" runtomkring mig är snygga, vältränade och bekymmersfria. Jag kan inte minnas senast jag tänkte så. Flera år sedan, skulle jag tro. Sannerligen ett tecken på att jag inte mår bra. Jag menar, 42 år och ...

Jag påbörjar mitt gatlopp nu. Det är fredag kväll och jag inleder min rusch. Den startade i och med att jag inte kunde motstå middagen. Brieosten, rosévinet, pilgrimsmusslorna, majonäsen, chokladen. Oemotståndliga. Pressade i mig. Slafsade med fingra...

Vad jag just nu inte klarar av: Kontakta människor. Boka upp träff med människor. Prata ingående med och berätta för min mamma hur det är. Avbrutna lediga dagar. Någon som helst förväntan på mig. Att finnas till för andra. Att ta ut mig...

En slags återkomst, kanske? Just nu känner jag mig glad över att jag behållt min blogg trots evighetslångt uppehåll och trots att jag emellanåt tänkt att jag skall stänga ner den. Jag har inte läst något inlägg sedan jag skrev senast, i maj. Nu n...

Oj, så längesedan det är jag skrev.  Jag har varit sjuk, fick ett evighetslångt virus som vägrade ge sig. Var hemma från jobbet i nästan två veckor, blev sjuk så fort jag tränade, fick omtag, på omtag, på omtag. Tappade lusten i största allmänhet, ...