Lönedag och jag var i stan efter en kursdag på Universitetet. 

Jag känner ju att mitt ekonomihelvete står på visst plus nu och som jag nämt tidigare så fyller min mamma och hennes man 70 år under våren. I maj skall de ha stor fest och mamma sa för en tid sedan "Vi kan ju hålla utkik i Paris efter något som du kan ha på dig på vår fest". 

Jag svarar såklart snabbt på hennes replik och vet att den bottnar i att hon betalar, så länge vi hittar något som också hon tycker är fint. Min mamma är modemedveten och välklädd så även om vi inte bär samma typ av kläder så har vi en gemensam blick. Vi är båda intresserade och mamma kan se att det jag väljer att ha på mig passar mig; även om det inte är plagg som hon själv skulle köpa.

Kort sagt; vi kommer att kunna enas kring festkläderna och hon kommer att betala. 

Nåväl. 

Under min eftermiddag på stan var jag dels på jakt efter ett par byxor som vi sett på nätet och kan tänka oss till festen, dels allmänt intresserad av att spana in nyinkommet på HM. Jag skulle behöva ett par tunnare vårbyxor och har sett många fina på deras hemsida. Jag anser mig ha råd att lgga ut runt 400. 

Jag hittade ett par, liksom en tröja och en skjorta. 

Sammanlagt 647 kronor. 

Jag går till kassan och betalar. 

Jag har ju en kreditskuld till Handelsbanken (har gått från 3300 till 1500 nu) som jag betalar 500 kronor i månaden på och en skuld till HM på 1300, som jag betalar av på varje månad. Givetvis skulle de drygt 600 som jag köper kläder för istället kunna gå till mina skulder men jag känner också att jag mår bra av att unna mig åtminstone något. Nu har jag hållit i väldigt länge (sedan i oktober) och att jag köper kläder för 647 kronor gräver inga hål, undanhåller inga planerade betalningar och ökar heller inte på min skuldbörda. Möjligtvis hade man kunnat tänka att jag kunnat spara dem istället för att bränna dem?

Jag har ju skrivit tidigare att jag från och med förra månadsslutet sätter in 3000 kronor på mitt fondkonto varje månad. Den här månaden har jag valt att inte göra det och anledningen är att jag står inför något väldigt stort - att låna pengar för att köpa in mig i det hus som jag och min sambo bor i. Det är ett avgörande som jag kommer att behöva skriva mycket om, såklart. Jag beviljades ju ett lån förra sommaren då det var aktuellt med ett annat typ av bostadsköp (berättar mer om det längre fram) och sedan dess har jag inte gjort något åt det. Nu blir det i min sambos bank som jag får lån och då med vårt hus som säkerhet, vilket förstås ger ett annat läge. Vi skall till banken på tisdag i nästa vecka och då drar det hela igång. Jag vet ännu inte hur stort lån de kommer att bevilja mig men jag har ändå satt mina fonder på vänt för att se vilka pengar som jag kommer att behöva framöver. När lån och köp väl är avklarat kommer jag behöva göra upp en ny budget och först då vet jag dels hur mycket lån och ränta kommer att kosta mig per månad, dels hur mycket jag kan avsätta för sparande av olika slag.

Ett nytt kapitel i mitt ekonomihelvete är onekligen på gång - det känns läskigt men såklart också priveligierat. Att ges möjlighet att köpa en bostad är inte alla förunnat. Alls inte.

Samtidigt blir jag nu en del av ett betydligt större ekonomiskt sammanhang, vilket också skrämmer mig. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är i ett sådant läge nu att jag tycker "alla" runtomkring mig är snygga, vältränade och bekymmersfria. Jag kan inte minnas senast jag tänkte så. Flera år sedan, skulle jag tro. Sannerligen ett tecken på att jag inte mår bra. Jag menar, 42 år och ...

Jag påbörjar mitt gatlopp nu. Det är fredag kväll och jag inleder min rusch. Den startade i och med att jag inte kunde motstå middagen. Brieosten, rosévinet, pilgrimsmusslorna, majonäsen, chokladen. Oemotståndliga. Pressade i mig. Slafsade med fingra...

Vad jag just nu inte klarar av: Kontakta människor. Boka upp träff med människor. Prata ingående med och berätta för min mamma hur det är. Avbrutna lediga dagar. Någon som helst förväntan på mig. Att finnas till för andra. Att ta ut mig...

En slags återkomst, kanske? Just nu känner jag mig glad över att jag behållt min blogg trots evighetslångt uppehåll och trots att jag emellanåt tänkt att jag skall stänga ner den. Jag har inte läst något inlägg sedan jag skrev senast, i maj. Nu n...

Oj, så längesedan det är jag skrev.  Jag har varit sjuk, fick ett evighetslångt virus som vägrade ge sig. Var hemma från jobbet i nästan två veckor, blev sjuk så fort jag tränade, fick omtag, på omtag, på omtag. Tappade lusten i största allmänhet, ...