Oj, så längesedan det är jag skrev. 

Jag har varit sjuk, fick ett evighetslångt virus som vägrade ge sig. Var hemma från jobbet i nästan två veckor, blev sjuk så fort jag tränade, fick omtag, på omtag, på omtag. Tappade lusten i största allmänhet, kände mig ledsen och nere. Kom ur balans och fick kämpa med maten, kroppen och träningen. Inget fungerade, vardagen blev till en grötig massa där dagarna avlöste varandra utan skarpa kanter. 

Senast jag skrev ett inlägg var 29:e mars, kort därefter kom påsken och mot slutet av lovet blev jag sjuk. NU känner jag mig frisk, jag tränar igen, sover bra och har fått ordning på maten. 

Vad har hänt sedan sist?

Jag har varit i Paris med mamma (det var efter påskdagarna och precis innan jag blev sjuk), en resa som inte hör till vår bästa. Jag var inte i form, kände mig trött och egentligen mer sugen på en vecka hemma än fem intensiva dagar med mamma i Paris. Ångesten slog till med en jäkla käftsmäll och jag mådde fruktansvärt dåligt. All min energi gick  åt till att bemästra och försöka hålla känslorna i styr. Vilket såklart inte gick. Ätandet var som ett monster och min kropp skrek ut sin smärta. Med andra ord inte bästa upplägget för att undvika att det där viruset skulle bryta ut...

Fy, jag har inte tänkt på resan på ett bra tag och nu när jag skriver om den känner jag verkligen hur jäkla kämpigt det var och vilken befrielse det var att komma hem. Även om jag blev sjuk. 

När det gäller min ekonomi så går det fortsatt hyfsat bra. Eller, med mina mått mätt, går det fantastsiskt bra. Jag har inga nya krediter, inga SMS:lån och inga obetalda räkningar. Fortsätter att ha det lite snålt sista dagarna innan lön och den här månaden har jag snott tre hundralappar från mitt sparkonto (sätter in pengar där istället för på fonder, i väntan på att mitt bostadsköp skall bli klart), pengar som jag dock kommer att ha råd att stoppa tillbaks när lönen kommer. 

Jag var som sagt hemma i nästan två veckor från jobbet, vilket ju kostar en hel del.. Som en skänk från ovan fick vi en sammanställning från vår chef hur mycket komp man har innestående. I mitt yrke, i skolvärlden, är ju ledigheten densamma varje år och därför har vi inte ett kompsystem som liknar andra arbetsplatsers. Jag hade ändå drygt sju timmar kvar och fick frågan om jag ville ta ut dem som ledighet eller som pengar. Vanligtvis hade jag, utan tvekan, svarat i tid men med alla mina sjukdagar så tog jag den i pengar och efter skatt blev det ändå 1400 kronor drygt. Så, hålet i ekonomin blir inte fullt så stort den här månaden, trots sjukdom. 

I övrigt när det gäller min ekonomi står jag inför ett stort avgörande: jag skall bli husägare. Tack vare oändligt snälla släktingar får jag hjälp med att köpa in mig i halva det hus som jag bor i nu, en omtänksamhet som förstås är gränslös.

Hur tackar man?

Utan deras hjälp (som jag inte på något sätt bad om utan som de erbjöd sig att ställa upp med) hade jag kunnat låna, i bästa fall, en och en halv miljon på banken. Det är också en stor summa pengar, men det hade inte räckt så långt. 

När det gäller just bostadsköpet så kommer jag behöva berätta om det och om vägen fram i ett eget inlägg. Jag har en tight helg, men förhoppningsvis har jag skrivit något i början av nästa vecka. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är i ett sådant läge nu att jag tycker "alla" runtomkring mig är snygga, vältränade och bekymmersfria. Jag kan inte minnas senast jag tänkte så. Flera år sedan, skulle jag tro. Sannerligen ett tecken på att jag inte mår bra. Jag menar, 42 år och ...

Jag påbörjar mitt gatlopp nu. Det är fredag kväll och jag inleder min rusch. Den startade i och med att jag inte kunde motstå middagen. Brieosten, rosévinet, pilgrimsmusslorna, majonäsen, chokladen. Oemotståndliga. Pressade i mig. Slafsade med fingra...

Vad jag just nu inte klarar av: Kontakta människor. Boka upp träff med människor. Prata ingående med och berätta för min mamma hur det är. Avbrutna lediga dagar. Någon som helst förväntan på mig. Att finnas till för andra. Att ta ut mig...

En slags återkomst, kanske? Just nu känner jag mig glad över att jag behållt min blogg trots evighetslångt uppehåll och trots att jag emellanåt tänkt att jag skall stänga ner den. Jag har inte läst något inlägg sedan jag skrev senast, i maj. Nu n...

Jag har haft en tuff helg. Ett sorgligt besked i fredags satte igång hela mitt känsloregister, jag kände mig lämnad och sviken. Kramp i magen och tårarna hela tiden på väg. Haft svårt att äta, att känna mig hungrig, att vara närvarande. Sorgen har ta...