Vi sitter på NK, mamma och jag.
Äter kycklingsallad och dricker vitt vin. Mamma står för notan.

Jag suktar lite efter en vårkappa, en klassisk beige trenchcoat och jag har just varit och provat en på Zara. 699 kronor. Inte särskilt mycket för en snygg kappa. Ändock pengar jag inte har.

- Jag känner att så gärna skulle vilja ha en tunnare kappa. Nu när våren är på intåg.
- Du menar en klassisk trenchcoat?
- Ja, precis. Jag har sett en på Zara. (Drar historien, priset och modellen).
- Det låter ju väldigt bra!
- Ja, jag har ju mest jackor och parkas. Men, ingen lite finare kappa.
- Vad skall du då ha på dig i Paris?

Om knappt två veckor åker vi på vår årliga resa till Frankrike. Mamma bjuder på varje steg, varje måltid, varje köp.

Hon fortsätter, nu med en bestämd röst.
- Men, den måste vi ju titta på nästa vecka då om du skall få med dig den till Paris!

På måndag skall vi ses utanför Zara och jag vet att mamma kommer att betala kappan.
Hon vill att jag skall vara fin i Paris och hon vill ständigt kompensera.

Systemet, alltså.