Jag har fått vinterkräksjukan (första gången i mitt liv) och därför är det lite glest mellan inläggen. Återkommer när jag är frisk.

Jag har inga problem att hantera smärta men illamående och kräkningar är definitivt inte min grej.

Enda ljusglimten är väl att jag istället för en dag på stan ligger hemma och inte gör av med en enda krona!

Dagen har passerat utan att jag behövt röra mitt konto. Tog vad vi hade hemma och fick till såväl lunch som middag. Jag har alltså plus på mitt konto, ingen ökad skuld och med lön imorgon. Det känns fantastiskt. 

Det är en ren känsla, på något sätt. 

En fri känsla. 

Också härligt att slippa alla kuvert som normalt sett kommer till mig. Inte sällan från Svea Ekonomi eftersom jag alltid varit sen med betalningarna för mina SMS-lån. Härvan med de krediterna började i mitten av en månad någon gång och sedan dess har mönstret fortsatt. Det vill säga, lönen har kommit, kreditkort och blanco-lån har betalats, liksom förra månadens SMS-lån. Förhoppningen/planen har förstås varit att klara mig månaden ut, men väldigt ofta har det ju spruckit. Ofta mellan den 11:e och den 15:e. Jag har skickat efter ett lån och så är det kört även för nästkommande månad. Ganska ofta har jag dock försökt dra ut på inbetalningen och dragit över tiden (det vill säga istället för närmaste 25:e så har jag väntat till den efterföljande), vilket gjort att de 30 dagar inom vilka ett SMS-lån skall betalas tillbaka istället har blivit till 45 dagar. 

Vilket fungerar. 

Påminnelse per brev (Svea Ekonomi) kommer efter ca 10 dagar och från det datumet har jag ytterligare tio dagar på mig innan ärendet går vidare till Inkasso. Där har jag aldrig hamnat, ändå har ju dessa ständiga SMS-lån och påminnelsekuvert jagat mig och varit en källa till stress, ångest och att jag känt mig ledsen. 

Nu har jag just gjort månadens räkningar (de flesta har jag på autogiro eller e-faktura) och trots att jag verkligen inte har särskilt mycket pengar "över", så är det SÅ skönt att jag heller inte har någon ny skit (ja, det är faktiskt rätt ordval) som äter av min lön. Blancolånet, liksom skulden till Handelsbanken är forfarande kvar, men dem kan jag ta, de känns inte besvärande. Jag njuter så av lugnet i mitt ekonomihelvete, att jag lyckas tygla det. En känsla som just nu överstiger all rikedom i världen.Tillvaron (ur den ekonomiska aspekten) tynger inte längre mina axlar, jag går lite rakare i ryggen och med lite tydligare steg.

Om ett par dagar drar mellandagsrean igång och jag funderade tidigare (innan bloggen) huruvida jag skulle gå eller inte? Jag kan ju ta en sväng i alla fall! Titta in i favoritaffären! Köpa något litet, som inte är så dyrt!

Vilket givetvis är omöjligt.

Det är att göra som alkoholisten som klarat av att inte dricka och som tänker att han kan ta en klunk eller två på festen. Det är ju så trevligt, särskilt nu när jag har visat för mig själv att jag kan hålla mig borta!  

Har man en gång befunnit sig i ett missbruk är det total avhållsamhet som gäller. 

Jag kan inte shoppa (åtminstone inte då jag inte har pengar) lite grann.

Jag kan bara låta bli; för att undvika att upprepa mitt mönster. 

Kvällen lägger sig.

Jag börjar slå av på takten och njuter alltmer av min stundande ledighet. 

Dagen har förlöpt väl. Jag sov till tio och tog efter frukost en lång promenad i solen (den har varit saknad i Stockholm den här vintern). Sedan städade jag hela huset och nu sitter jag framför datorn med ett glas vin.

Det som skapar balans i mitt liv påverkar också mitt ekonomihelvete. 

Det är viktigt för mig att röra på mig regelbundet, liksom att sova väl. 

Jag trivs bäst av att ha ordning omkring mig och när det är städat. 

Jag uppskattar vällagad mat och att äta på någorlunda samma tider varje dag. 

Jag har skrivit i ett tidigare inlägg hur det blir för mig då jag inte förmår hålla min ordning. Här en länk till det: http://admin.bloggplatsen.se/blogga/inlagg/redigera-inlagg/ar-2014/inlagg-10950153/manad-december/typ-1/kontrollsumma-3c5c3318b4321cd90b7be34ffca008f4/.

Sedan jag började skriva och tog (förhoppningsvis för sista gången) tag i min ekonomiska röra har jag , frånsett vid något tillfälle, haft förmågan att hålla balansen. Det är ett evigt arbete och jag behöver ständigt vara vaksam. 

Nu är det en dag kvar till lön och för andra månaden i rad har jag undvikit att ta ett nytt SMS-lån eller en ny kredit. Det är en fantastisk känsla och idag har jag (efter att ha köpt frukostmat till imorgon) 170 kronor kvar på mitt konto. Det räcker. Kanske behöver vi komplettera för middag imorgon, men vi är ju två så den skapar inga hål. 

Jag har vid flera tillfällen skrivit att jag måste påminna mig om att det är de små stegen som räknas. Allt löser sig inte över en natt och att jag har pengar på kontot dagen innan lön och att jag under 60 dagar hållit mig från att shoppa och öka på mitt skuldberg är värt att känna tacksamhet och stolthet inför. Försiktigt, försiktigt börjar jag se nyktert och klart på min ekonomiska framtid. 

Den finns där. 

Baske mig, den finns där. 

Dagen D har passerat.

Den 19/12 är förbi och jag har klarat av mitt mål att ha råd med en kväll ute tillsammans med min bästa vän.

Jobbet bjöd ju på julbord till lunch (på lokal) och efter det gick jag och min vän tillbaks till jobbet och delade på en flaska vin som han fått. Våra kollegor åkte vidare in till stan eller hem så vi var helt själva. Väldigt skönt!

Vår plan var att gå till Cadierbaren på Grand Hotell och ta en drink. Där var det knökfullt (vilket vi inte kände oss det minsta sugna på) och till slut slog vi oss ned i baren på Strand Hotell.

Där drack vi varsitt glas Cava, åt lite oliver och avslutade med Irish Coffee. Tjejen i baren var helt själv vilket gjorde att beställningarna tog lång tid. Som tack för att vi orkade vänta bjöd hon oss på Cavan och oliverna.

Det blev en kväll för 125 kronor och jag har 347 kronor kvar på mitt konto.

På måndag kommer lönen och den här helgen är jag rik som ett troll!

Har just sett SVT´s program om spelindustrin som handlar om att Svenska spel vill starta nätcasino. Reportrarna möter VD´n, kreatörerna som formar spelen och förstås de som hamnat på fel sida om det "nöje" som Monopol, Fia med knuff, Trivial Pursuit och en Trisslott då och då också kan vara.  

Svenska spel försvarar lockelsen för de som riskerar att hamna i ett spelberoende med att de också inför ett varningssystem som skickar signaler/varningar när man börjar att befinna sig på hal is alltför ofta. Det är förstås ett oerhört cyniskt sätt att se på saken. Är du beroende och har hamnat i ett missbruk är inte lösningen att du informeras om att "nu håller du på att närma dig den summa i tid/pengar som du delgett oss är din gräns".

Utan att ha varit i närheten av just ett spelmissbruk vågar jag hävda att ett system som inte erbjuder professionell hjälp i form av KBT eller annan psykiatrisk/psykologisk hjälp ALDRIG kan få en människa som hamnat i ett beroende att bli fri. Aldrig någonsin. Tillfälligtvis kanske, men att förändra ett beteende som under flera år har tjänat som en drog behöver så oändligt mycket mer. Och, den förändringen tror jag är väldigt svår att ta sig igenom själv.

Programmet intervjuade VD´n för Svenska spel som menade att de "kan gå med ryggen fri" eftersom de erbjuder sina kunder att själva avgöra när det riskerar att spela för mycket. 

Problemet är bara att du som missbrukare dels blir expert på att ljuga för dig själv, dels saknar just den förmågan som han hänvisar till. Annars hade du ju inte hamnat där! Om du har möjligheten att sätta stopp och själv avgöra när det är lagom (det vill säga vad du de facto har råd med) så behöver du aldrig komma i närheten av varningssystemet han talar om. 

Ett nätcasino är förstås en satsning som Svenska spel gör för att tjäna pengar och de vill såklart att så många som möjligt spelar för så mycket som möjligt. 

Att hävda något annat är bara löjligt!

Avgör själv: http://www.svtplay.se/dokument-inifran.

Så kommer det ledsna över mig. Varför vet jag inte riktigt. Träffat mamma som bjöd på middag inne i stan. Jag är priviligierad, det vet jag. Mamma betalar alltid när vi ses. Spelar ingen roll om det kostar 400 eller 1100. Hon betalar och jag äter det jag är sugen på.

Ändå.
Känner mig plötsligt låg. Ledsen.

Varför jämför jag mig alltid uppåt?

Varför sörjer jag (inte för jämnan, men ibland, som nu) det där bostadsklippet som jag aldrig kommer ha möjlighet att göra, det där aktiva livet som pensionär som känns helt jävla kört redan nu eller den där renoveringen av mitt hem som det inte finns en enda satans krona till?

Varför?

Varför ser jag inte bara till det jag har? Sambo, vänner, bästa arbetet, tak över huvudet, en frisk kropp?

Jag hatar konsumtion. Hatar hetsen. Hatar spelet. Hatar all jävla storstadsångest där vi tävlar om att ha det perfekta hemmet och den perfekta garderoben.

HATAR DET!

Allt som oftast lyckas jag hålla det ifrån mig. Men i kväll gick det inte.

Och då känns min väg mot ordning och reda så oändligt lång...

Fuck.

Jag är 32 år och har gjort min första månad på ett nytt jobb. Lönekontoret gör något fel och betalar ut en lön för mycket till mig, drygt 20 000 extra på kontot. Jag förstår mycket väl vad som har hänt, men ekonomihelvetet är i sin fulla blom och jag handlar upp varenda krona.

Efter ett par veckor blir jag uppringd och får en vänlig fråga om det möjligtvis är så att jag fått utbetalt en extra lön?

Till en början svarar jag lite svävande att - jo, så kanske det är och ber att få återkomma när jag tittat igenom mitt konto. Jag ringer facket och hör om det möjligtvis kan vara så att arbetsgivaren får stå sitt kast?

En betalningsplan görs och eftersom min konsumtion är skyhög och skulderna likaså enas vi om att det ska dras 2000 kronor från min lön varje månad.

Det blir 10 månader utan att jag lyckas hålla igen ett endaste.

Kreditberget växer, så också ångesten och begäret.

Imorgon skall vi byta julklappar i mitt arbetslag. Var och en köper en klapp för mellan 50 och 100 kronor.

Om jag inte hade fått den där premien från mitt fackförbund så hade jag inte haft råd att köpa någon.

Hur hade jag löst det? Vad hade jag hittat på för ursäkt eller förklaring inför mina kollegor?

Någon har ju köpt en till mig och att jag kommer tomhänt hade blivit svårt att bortförklara.